Biologiskt nedbrytbara material och produkter

Biologisk återvinning av material och produkter är en möjlighet för att minska och återvinna avfall.
EU-krav

I direktivet om förpackningar och förpackningsavfall (94/62/EG) definieras krav på återvinningsbara förpackningar där biologisk återvinning utgör en av de godtagbara metoderna. Genom att tillämpa biologiska behandlingstekniker enligt EN 13432 kan motsvarande mål i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG uppfyllas. 

Lagar, som förbjuder deponering av brännbart avfall (sedan 2003) och organiskt avfall (sedan 2005), har också ökat intresset för användningen av material som är bionedbrytbara och/eller komposterbara.

Bionedbrytbarhet

Test av bionedbrytbarhet skall visa att material eller produkter som t.ex. plastfilm, påsar, gafflar och förpackningar bryts ned under en viss bestämd tid till en hög procentandel. Nedbrytningen sker med hjälp av mikroorganismer, antingen i vatten eller i jord/kompost.

Bionedbrytbara material utvärderas med avseende på graden av nedbrytning, nedbrytningshastighet och övrig inverkan av produkterna på miljön (se punkt 2 nedan).

Provningsprogram

Ett komplett provningsprogram för komposterbarhet enligt EN 13432 består av fyra delar: 

  1. Det första steget består av karaktärisering av materialet. Beståndsdelar som kan vara skadliga för miljön eller viktiga för den biologiska behandlingen analyseras; exempelvis tungmetaller, kol/väte/kväve -halter och identifiering av polymerer och tillsatser.
  2. Steg två innebär att man testar den ultimata bionedbrytningsgraden av materialet under optimala förhållanden enligt en av följande metoder där mängd bildad koldioxid mäts:
    - a
    erob (med syre) akvatisk bionedbrytning enligt t.ex. ISO 14852,
    - a
    erob småskalig kompostering enligt t.ex. ISO 14855.
  3. Steg tre är ett desintegrationstest. Där kontrolleras att materialet/produkten sönderdelas i små fragment så att de inte kan siktas ut med ett 2 mm såll. Industriellt komposterbart avfall testas enligt ISO 20200 eller ISO 16929. Småskaligt komposterbart avfall, s.k hemkompostering, testas enligt SP metod 4148.           
    Bionedbrytningstesterna kan kompletteras med bestämningar av biomassa och kolbalans.
  4. I steg fyra efterkomposteras den kompost som använts i desintegrationstestet. Därefter analyseras dess påverkan på vatten- eller marklevande organismer i ekotoxikologiska tester. Testerna kan genomföras på högre växter enligt OECD guideline 208 + annex E i EN 13432.

Naturligtvis är det fullt möjligt att prova enligt valda delar av provningsprogrammet. Analys av miljögifter utförs av Kemisk analys.

Certifieringssystem

Det finns idag i några länder olika certifieringssystem för industriellt komposterbara plaster. Dessa system innehåller i stort sett samma testmetoder och kriterier, men använder olika certifieringsmärken. SP har utvecklat ett eget certifieringssystem som dessutom omfattar andra typer av avfallsbehandling.

Ackrediterad laboratorium

SP är också ett godkänt och ackrediterat laboratorium för tester för det tyska certifieringssystemet för komposterbara material, DIN CERTCO, se länk till höger på sidan.

SP deltar aktivt i det internationella standardiseringsarbetet och ”interlabtester”. Genom en internationell överenskommelse godtas SP:s rapporter inom område i Europa, USA och Japan.

Certifieringsregler

Läs mer om certifieringsreglerna under länk till höger på sidan.

SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Box 857, 501 15 Borås, Tel 010-516 50 00, E-post info@sp.se

Dela den här sidan: