Analys av föroreningar i biogas

Biogas som framställs i anaerob-nedbrytningsanläggningar eller från avfallsdeponi består huvudsakligen av metan och koldioxid med små mängder av svavelväte och ammoniak.

Spår av vätgas, kvävgas, kolmonoxid, kolväten, halogenerade kolväten, siloxaner, svavelämnen m.m. finns tillfälligtvis i biogasen. Föreningar i biogas som används som drivmedel kan skada gasfördelningssystemet eller framställa oönskade avgasprodukter. Hög kvalitet är ett krav för att undvika driftstörningar.

Exempel på krav i Sverige:

  • Summan av koldioxid, syrgas och kvävgas skall vara mindre än 5 %-vol
  • Syrgas skall vara mindre än 1 %-vol
  • Totala svavelämnen skall vara mindre än 23 mg/ Nm3
  • Ammoniak skall vara mindre än 20 mg/ Nm3

SP analyserar föroreningar i biogas, deponigas eller andra gasblandningar via provtagning i gastätpåsar eller efter anrikning på ett eller flera lämpliga adsorbentrör. Utrustning för provtagning kan erhållas av oss. Vid behov kan vi också bistå med provtagning på plats.

Analyser utförs med t.ex. gaskromatografi med olika lämpliga detektorer som flamjonisationdetektor (FID), masspektrometer (MS) och induktivt kopplat plasma - masspektrometri (ICP-MS).

Siloxaner

Under förbränning konverteras siloxaner i silikondioxid (vitt pulver) som ackumuleras på alla varma ytor i förbränningsutrustning speciellt i cylindrar och ventiler, vilket medför stora skaderisker för motorkomponenter.

Halogenerade kolväten

Halogenerade kolväten kan orsaka korrosion i motorer speciellt i förbränningskammare, tändstift, ventil, topplock m.m. med stora skaderisker som följd.

Svavelämnen

Biogas och mer specifik deponigas kan innehålla olika svavelämnen som t.ex. sulfider, disulfider och tioler som ökar korrosionsrisken i närvaro av vatten. Dessutom är det känt att de kan orsaka luktproblem redan vid låga nivåer. De är också kända för att vara skadliga för vissa bränsleceller.

Exempel på ämnen som kan analyseras 

Analys Ämne Detektionsgräns
Siloxaner Organiska silikoner i biogas har oftast lineära eller cykliska metylsiloxaner:
Trimeylsilanol
Tetrametyldisiloxan, L2
Octametyltrisiloxan, L3
Decametyltetrasiloxan, L4
Dodecametylpentasiloxan, L5
Hexametylcyclotrisiloxan, D3
Octametylcyclotetrasiloxan, D4
Decametylcyclopentasiloxan, D5
Dodecametylcyclohexasiloxan, D6
50 ppb
Halogenerade
kolväten
Diklorometan, CH2Cl2
Klorfluormetan, CH2ClF
Kloroform, CHCl3
Fluordiklorometan, CHCl2F
Difluorklormetan, CHClF2
Trifluormetan, CHF3
Diklorodifluormetan, CCl2F2
Triklorfluormetan, CCl3F
Tetraklorometan, CCl4
Kloroetan, C2H5Cl
Etan, 1,1-diklor-, C2H4Cl2 
Etan, 1-klor, 1-fluor, C2H4ClF 
Etan, 1-klor, 1,1-difluor, C2H3ClF2 
Eten, klor, C2H3Cl 
Eten, 1,2-diklor-, C2H2Cl2 
Trikloroetylen, C2HCl3 
Tetrakloretylen, C2Cl4 
Klorobensen, C6H5Cl 
 50 ppb 
Svavelämnen
Svavelväte
Metylmerkaptan*
Dimetylsulfid
Metyletylsulfid
1-Butanetiol
Dimetyldisulfid
Tetrahydrotiofen
2,5-Dimetyltiofen 

100 ppb


20-50 ppb

Ammoniak

 

Aminer

Ammoniak

 

Under utveckling

0,5 ppm

 * semikvantitativ

 

Relaterad information

Tjänster

Visa A-Ö ...

Teknikområden

SP Kemi och Material

Kompetenscentrum

Visa A-Ö ...

Kontaktpersoner

Karine Arrhenius

Tel: 010-516 57 28

SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Box 857, 501 15 Borås, Tel 010-516 50 00, E-post info@sp.se