Analys av föroreningar i biogas

Spår av vätgas, kvävgas, kolmonoxid, kolväten, halogenerade kolväten, siloxaner, svavelämnen m.m. finns tillfälligtvis i biogasen. Föreningar i biogas som används som drivmedel kan skada gasfördelningssystemet eller framställa oönskade avgasprodukter. Hög kvalitet är ett krav för att undvika driftstörningar.

Exempel på krav i Sverige:

• Summan av koldioxid, syrgas och kvävgas skall vara mindre än 5 %-vol
• Syrgas skall vara mindre än 1 %-vol
• Totala svavelämnen skall vara mindre än 23 mg/ Nm3
• Ammoniak skall vara mindre än 20 mg/ Nm3

SP analyserar föroreningar i biogas, deponigas eller andra gasblandningar via provtagning i gastätpåsar eller efter anrikning på ett eller flera lämpliga adsorbentrör. Utrustning för provtagning kan erhållas av oss. Vid behov kan vi också bistå med provtagning på plats.

Analyser utförs med t.ex. gaskromatografi med olika lämpliga detektorer som flamjonisationdetektor (FID), masspektrometer (MS) och induktivt kopplat plasma - masspektrometri (ICP-MS).

Siloxaner

Under förbränning konverteras siloxaner i silikondioxid (vitt pulver) som ackumuleras på alla varma ytor i förbränningsutrustning speciellt i cylindrar och ventiler, vilket medför stora skaderisker för motorkomponenter.

Halogenerade kolväten

Halogenerade kolväten kan orsaka korrosion i motorer speciellt i förbränningskammare, tändstift, ventil, topplock m.m. med stora skaderisker som följd.

Svavelämnen

Biogas och mer specifik deponigas kan innehålla olika svavelämnen som t.ex. sulfider, disulfider och tioler som ökar korrosionsrisken i närvaro av vatten. Dessutom är det känt att de kan orsaka luktproblem redan vid låga nivåer. De är också kända för att vara skadliga för vissa bränsleceller.

Exempel på ämnen som kan analyseras