Sunda material
De material som används i huset får inte försämra inomhusmiljön genom att avge irriterande eller farliga ämnen. Särskilt ytmaterialen spelar stor roll för inneluftens kvalitet. Förutom att de själva kan avge föroreningar kan de verka som depå för föroreningar, partiklar, gaser och ångor från andra källor. Denna depåeffekt kan vara både positiv och negativ och är beroende av materialets ytstorhet. En luden yta, t ex en heltäckningsmatta, har större depåeffekt än en slät, t ex linoleummatta.
Föroreningar som avges från ytan kan komma från materialet själv i form av lösningsmedelsrester, rester av råämnen, reaktionsprodukter och tillsatsmedel, från limmet eller från underlaget. Beroende på källan kan avgivningarna minska med tiden (det är fallet om det kommer från materialet själv) eller öka (om orsaken är samverkan mellan olika material och närvaro av t ex fukt).
Sambanden mellan hälsa och luftföroreningar från byggnadsmaterial är emellertid otillräckligt kända. För t ex formaldehyd finns det väl dokumenterade undersökningar som styrker kravet på låg avgivning. För andra finns inga sådana samband. Allmänt sett gäller att fukt ökar avgivningen och därför är det alltid ett krav att materialen skall hållas torra. De flesta material synes nämligen fungera bra i torr miljö.
Vid val av material bör man
- välja släta material framför luddiga
- välja gamla, väl beprövade framför nya okända
- i första hand välja material med låg avgivning (kontrolleras genom jämförelse av emissionsdeklarationer eller genom att lukta på dem)
- se till att materialen skyddas för fukt vid bygget och i huset under drift (har bl a att göra med val av städmetoder).