Allmänt om fukt

Fuktigheten i inneluften, ånghalten, (mängden vattenånga per volymenhet) bestäms av ånghalten ute, av fuktproduktionen inne och av ventilationsgraden. Vill man hålla nere inneluftens ånghalt bör man dels begränsa fuktproduktionen (t ex undvika att torka tvätt inomhus om man inte har torkskåp eller tumlare där den fuktiga luften blåser ut i det fria) dels öka ventilationen. Ånghalten inne är alltid högre än ånghalten ute såvida man inte avfuktar inneluften. Denna skillnad i ånghalt strävar att utjämna sig. Detta sker i en konstruktion t ex ett tak eller en vägg genom diffusion och konvektion.

Diffusion är en långsam process. Fukten rör sig från hög ånghalt till lägre och transporthastigheten beror av materialets ångtäthet. I hus med täta omslutningsytor, t ex med tät tapet eller med ångspärr av polyeten, sker i stort sett ingen diffusion alls genom väggar, golv och tak. Om man tar bort ångspärren kommer däremot en viss fuktvandring att ske vilket sänker inneluftens ånghalt något. En enkel beräkning visar emellertid att fuktvandringen utåt genom öppna konstruktioner ger en transporterad fuktmängd som är av storleksordningen en fjärdedel av vad som förs bort med hjälp av ventilationen. En öppen konstruktion kan således inte ersätta behovet av god ventilation för att säkra torr innemiljö. Plastfolie eller ej påverkar således inte ånghalten inne i någon större grad. Uppfuktningen av väggen är däremot beroende av ångtätheten. Den ångvandring inifrån och ut som sker i en öppen vägg ger viss förhöjd fuktighet jämfört med en tät vägg. Skillnaden är emellertid liten vid normala förhållanden.

Med konvektion menas att vattenånga transporteras med en luftström. I ett hus med otäta väggar, golv och tak kan luft läcka ut och in. Hur luften rör sig beror på lufttrycket ute och inne. Om det är invändigt övertryck kan varm, fuktig inneluft läcka ut i en kall konstruktion och detta kan leda till kondens. Det är av stor vikt att undvika sådan fuktkonvektion. För att fuktkonvektion skall ge skadlig kondens krävs

  1. invändigt övertryck
  2. otät konstruktion
  3. ånghalt i inneluften som är högre än mättnadsånghalten vid de kalla ytor där luften passerar

Samtliga förutsättningar 1, 2 och 3 måste vara uppfyllda för att kondens skall ske. Det räcker således att en av förutsättningarna tas bort för att eliminera risken. Om man säkerställer invändigt undertryck eller sänker ånghalten i inneluften kan man undvika risk för kondens.

I porösa material som utsätts för vatten sker fukttransport på grund av kapillärsugning. Så sker för material i kontakt med mark. En betongplatta måste skyddas från det vatten som kan sugas upp underifrån. Detta sker genom kapillärbrytande skikt t ex grovt grus eller värmeisoleringsmaterial. Normalt dominerar kapillärsugningen över den fuktmängd som kan diffundera genom materialet. I många konstruktioner sker kapillärsugning och diffusion samtidigt men motriktat. I en homogen vägg av t ex lättbetong vandrar fukten inifrån och ut på grund av diffusion medan slagregn på väggens utsida skapar förutsättning för kapillärsugning inåt i väggen.

Kapillärsugning sker så länge som det finns tillgång på fritt vatten. När fukthalten sjunker upphör kapillärsugningen. Vidare omfördelning eller uttorkning av fukt måste sedan ske med hjälp av diffusion.

Konstruktion

Vid utformning av konstruktioner för väggar, golv och tak skall alla fuktkällor beaktas:

Nederbörd i form av regn eller snö träffar i första hand taket och väggarna. När vattnet hamnat på eller i marken kan grunden bli uppfuktad.

Ytvatten kan rinna in mot huset och skada grunden. För att hindra detta skall marken luta från huset. Om detta inte är möjligt måste grunden utformas så att den tål vattentryck.

Fukt i marken kan sugas upp mot grunden i kapillärsugande material. För att stoppa detta skall grunden förses med gruslager, värmeisolering eller annat kapillärbrytande material.

Det sker också diffusion av vattenånga från fuktig mark. Denna fuktvandring kan på sikt ge samma fukttillstånd i grunden som kapillärsugning om inte särskilda åtgärder vidtas. Varma rör och kulvertar i marken kan orsaka fuktvandring och kondens.

Läckage av vatten från installationer och rör inne i huset kan lokalt ge stora fuktpåkänningar. En säker förläggning av rör (t ex synligt så att eventuellt läckage snabbt upptäcks) och en säker placering av installationer är ett sätt att undvika denna typ av skador.

Fukt i inneluften kan orsaka kondensbildning på kalla invändiga ytor eller fuktansamling inne i konstruktionerna dels på grund av diffusion inifrån och ut, dels på grund av konvektion.

Inbyggd fukt skall kunna torka ut. Den mesta byggfukten bör torka innan konstruktionen färdigställs, men det är oftast inte möjligt att torka grunden fullt ut. I en bottenplatta med voter och förtjockningar byggs mycket fukt in. I ett sådant fall skall konstruktionen ha möjlighet att i efterhand torka ut antingen på naturligt sätt eller med hjälp av aktiv ventilation i luftspalter.

Sammanfattning

Fuktaspekterna kan sammanfattas på följande sätt. Ur diffusionssynvinkel är det i normala fall (bostadshus, skolor, daghem och kontor med fungerande ventilation) inte viktigt om plastfolie eller andra ångtäta material används eller ej. Ur konvektionssynpunkt är det väsentligt att konstruktionerna är lufttäta. Detta brukar man säkerställa med en plastfolie, men även andra tätningsmaterial är möjliga. Om konstruktionen är otät måste man enligt ovan försäkra sig om att konvektion inte kan ske, t ex genom att skapa undertryck inne.

Relaterad information

Tjänster

Visa A-Ö ...

Se även

Fukt- och mögelskador i husInnemiljö

Kontaktpersoner

Carl-Magnus Capener

Tel: 010-516 58 52

RISE Research Institutes of Sweden, Tel 010-516 50 00, E-post info@ri.se

SP, Innventia och Swedish ICT har gått samman i RISE för att bli en starkare forsknings- och innovationspartner för näringsliv och samhälle.
Under 2017 kommer sp.se att vara en av flera webbplatser inom RISE. Besök gärna ri.se för mer information om RISE.