Beräkning av solfångares årsutbyte i Sverige
Det har uppstått en diskussion i media de senaste dagarna om hur beräkningen av en solfångares årsutbyte sker i Sverige. För att komplettera informationen kring detta ger vi en kort bakgrund till dagens system samt vad vi kan förvänta framöver.En solfångares prestanda testas enligt europeiska standarden EN 12975 på ackrediterade laboratorier. Från provningen får man de parametrar som används för att beräkna ett så kallat årsutbyte från solfångaren. Det vill säga hur många kWh per kvadratmeter solfångaryta som solfångaren levererar för ett givet år; Stockholm 1986 (data från SMHI). Detta årsutbyte är för tillfället kopplat till ett visst investeringsstöd via länsstyrelserna i Sverige.
Metoden beslutad av Boverket
– Metoden för beräkning av årsutbyte är beslutad av Boverket som föreskrivande myndighet och återfinns i BFS 2000:16 (Boverkets författningssamling). Detta skall dock inte blandas ihop med själva testmetoden för solfångare. Sverige är ett av få länder som kopplar årsutbytet till själva investeringsstödet, det vill säga ett produktionsbaserat stöd. I t ex Tyskland kopplas investeringsstöd till att solfångaren överstiger en miniminivå avseende kWh per m2 och år, säger Jan-Olof Dalenbäck professor vid Chalmers och internationellt ledande expert inom solenergiområdet. Jan-Olof Dalenbäck har även jämfört de två olika beräkningsmetoderna.
Prestandatestet kan göras vid andra ackrediterade laboratorier
I dagsläget gör flera importörer och tillverkare prestandatestet vid olika internationella ackrediterade laboratorier. Det man ytterligare behöver, förutom prestandatestet, är alltså en beräkning av hur mycket solfångaren ger genom den beräkningsmetod som Boverket kräver.
– Detta är en tjänst, förutom eventuell provning av solfångare, som SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut tillhandahåller för en internationell industri, säger John Rune Nielsen, chef för enheten för energiteknik vid SP.
I Tyskland beräknar man på ett annat sätt – ej jämförbart
Beräkningsresultat utförda enligt den tyska och den svenska metoden ger stora skillnader. Den svenska metoden innebär att man ser på solfångaren som enskild komponent med en konstant temperatur för ett givet klimat, vilket definierats som Stockholm 1986. I Tyskland beräknas utbytet med delvis andra temperaturnivåer då solfångaren ingår i ett tänkt system där belastningen påverkar medeltemperaturen i solfångaren och därmed värmeförlusten. Detta innebär beräkningar med den svenska och den tyska metoden inte är jämförbara.
– Ingen av metoderna är mera korrekt än den andra. Orsaken till att vi landat i den metod som vi har i Sverige är att vi vill ha en koppling mellan bidrag och solfångarprestanda, säger Jan-Olof Dalenbäck.
Konsensus i framtiden
I dagsläget deltar ett flertal ackrediterade laboratorier, bland annat SP, i det Europeiska projektet Solar keymark II som bland annat syftar till att ge ett underlag för en Europeisk harmonisering av beräkningar av solfångares årsutbyte. Som det är tänkt kommer den svenska metoden att vara den metod som används även internationellt, men med klimatdata från MeteoNorm istället för nuvarande SMHI-data för Stockholm 1986 som input i beräkningen.
Vid ytterligare frågor, kontakta John Rune Nielsen, tfn 070-594 83 43, john.r.nielsen@sp.se